Maja Lüning

Halloj!

2010-08-31T04:35:00.001-07:00

HEJ DEN SOM LÄSER DET HÄR! Min kompis Camila nominerade mig till Underbaraclara-stipendiet och det fick två effekter:

1) Jag fick hybris

2) Jag insåg att jag inte skrivit något i den här bloggen sedan april, för jag har styrt med en ny, lite piffigare blogg. Den är fortfarande inte helt hundra, och det står inte mängder i den, så om ni vill kan ni ju läsa vad som står i den här, och sen gå in på den nya och kolla runt lite! Ska vi göra så? Ja, så gör vi! Här är den nya: FLICKVASKER!

2010-04-20T04:43:00.000-07:00

Den här bilden har jag styrt med de senaste två dygnen, det ska bli en framsida till onlinetidningen Babian.se. Och en annan serie ska vara med också, som jag lägger upp sen. Men jag tycker den blev jävligt bra för att ha tillverkats på så kort tid. Upplösningen på Blogspot gör den dock inte rättvisa. Klicka på den! Åh vad den är snygg!

"70 Million" av Hold Your Horses

2010-03-13T16:08:00.000-08:00

70 Million by Hold Your Horses ! from L'Ogre on Vimeo.

En sjukt grym video om du tycker om konst. Eller om du bara gillar grymma videos.

2010-03-13T16:02:00.000-08:00

Faraway Friend

UnderbaraClara

2010-01-03T09:00:00.000-08:00

Usch, jag vet inte hur man gör för att bilderna inte ska bli grumliga. Men det är i vilket fall som helst min favoritbloggare UnderbaraClara. The brunett way.

Första bilden

2010-01-02T17:32:00.000-08:00

Ja, nu har jag ju fått min hett eftertraktade scanner. Så här kommer min första teckning. Jag slängde bara ihop den, och jag är lite ringrostig på Cs så färgerna är lite blaskiga. Sen blir det avsevärt sämre kvalité på bilderna när man ändrar från .tif till .jpeg. Men whatever, hurra iallafall!

00-talet.

2010-01-02T15:12:00.000-08:00

Det är många kultur- och nöjesjournalister där ute som försöker sammafatta vad de kallar för "00-talet". Vad har de första tio åren av 2000-talet skänkt oss? Vad kommer vi minnas, ta till våra hjärtan och lovsjunga på äldre dagar som någonting "historiskt" eller "livsviktigt"? 00-talet innefattar hela min tonårstid, från 13 till 21 års ålder. Och ska jag vara ärlig tycker jag inte att det har hänt någonting. Jag minns ingenting som skakat mig i grunden eller förändrat min världsbild. Inga revolutioner, inga storverk, inga mirakel. Det enda som jag kommer minnas är att homosexuella äntligen fick rätten att gifta sig under 2009. Tsunamin minns jag, men den fick inga effekter. Vi slöt oss samman och skänte pengar och sjöng Kumbaya och höll händer, men nu är allt det glömt, förutom av dem som var där, och de som aldrig kom tillbaka. Twin Towers minns jag också. Självklart ska ingen behöva dö under sådana fruktansvärda omständigheter, men jävlar i min låda som amerikanerna gafflade på om det där. De tar ju kål på fler personer än så varenda dag innan frukost, minns jag att jag tänkte.

Kanske har vi fått en överdos av kulturella framgångar och revolutionistiska idéer under 1900-talet. Kanske är vi framme nu. Slutstation. Vi har haft stora tekniska framgångar, vi har fått fler kanaler, mindre musikspelare, coolare filmer och mer Per Morberg på teve. Men allt det där är död framgång, om det ens kan räknas som framgångar. Jag önskar att jag varit ung under 60- och 70-talet, där allting var politik och fred och krig och frigjort kaos. Det hade varit skönt att kämpa för något, att brinna för något! Bränna BH:n och bo i kollektiv. Det kan man göra nu också, jag har gjort mitt bästa. Men den finns inte där, elden. Några få fantastiska grupper och människor har den kvar, men inte jag. Jag brinner inte, en bra dag kanske jag blir lite ljummen. Jag hoppas på en ny revolution, snart. Vi behöver något att tro på igen, annars kommer vi sitta där i våra IKEA-soffor och äta GI-chips och ha vilda diskussioner på Facebook om Erik Gröwalls flickvän borde ha dansat på scenen eller inte under Idol-finalen. Det måste finnas någonting mer.

Så, sammanfattningsvis. 00-talet, jag är besviken. Eller snarare nollställd. Skärpning världen.

Arty

2009-12-13T13:55:00.000-08:00

Den här gjorde jag på gymnasiet. Efter att bilden togs fixade jag till nacken så den blev tjockare och då blev det mycket mer likt. Blev apnöjd. Sen snodde nån bussig student tavlan. Fuck you!

Böcker

2009-12-07T14:06:00.000-08:00

Det här är några av mina favoritböcker när jag var liten, och nu. Och med nu menar jag att jag fortfarande läser dem och finner en stor njutning i det. Jag läser mer "vuxen" litteratur också, men det är inte riktigt samma sak. Det bara är inte det.

Maja

2009-12-07T13:41:00.000-08:00

Jag lever efter devisen att jag gör det som hjärtat mår bra av. Har ju sen gammalt lite problem med tilliten, och det är välkänt att ensamvargar gärna bygger drömslott. Det här är det som jag blir gladast av precis just nu i det här ögonblicket och den här veckan och alltid:

Astrid Lindgren, hon gör mig lugn och trygg, och hon är den mest intelligenta människa jag någonsin hört talas om.

Teckning, mina figurer är mina allra bästa vänner, och dom bor i alla mina kollegieblock, på mina väggar och i mitt huvud. Jag känner mig nästan aldrig ensam för dom är ju alltid där även om inte alla kan se dom.

Röster. Dom allra vackraste rösterna tillhör Torsten Wahlund, Mark Levengood, Viveca Lärn, Herman Lindqvist (jo), Björn Kjellman, Görel Crona, Johan Ulveson, Stephen Fry, Johan Rabeus, Astrid Lindgren och Anders Jacobsson. Det är därför jag lyssnar på ljudböcker. Allra bäst är ju Astrid, men annars skulle jag nog kunna lyssna på Viveca Lärns röst i resten av mitt liv.

Harry Potter. Utgör nog 20% av min existens, men inte så att jag pratar om Harry Potter, för det tycker jag är meningslöst, men det finns där. Därinne. Jag började läsa första boken året då jag fyllde elva. Sista boken kom förra året, eller året innan. Jag läser eller lyssnar om böckerna på engelska två gånger om året.

I och för sig, det är lika bra att skriva ett helt inlägg om "mina" böcker. För det är min blogg, och jag är gjord av böcker.

Favoriter:

2009-12-03T22:30:00.000-08:00

En sprillans ny favoritserie! Tyvärr är inte själva serien ny, för en av de fantastiska damerna avled för en tid sedan. Men det handlar i alla fall om två feta damer som åker runt i England på en motorcykel med sidovagn. Dom är riktiga grand old ladies, som har väldigt mycket flott och fett i maten, och de hatar vegetarianer. Dom drar skämt och kedjeröker och sjunger. Jag kan ärligt talat säga att maten ofta verkar väldigt obegriplig (old english skulle jag tro) men dom är så sköna och England är så vackert, så vackert så vackert.

Astrid

2009-12-01T13:16:00.001-08:00

Bara för att jag älskar den här sången. Ska ha den på mitt bröllop eller min begravning, vad som än kommer först. Nånting klickar i mig när jag hör den. Den är gjort av gruppen Gemini, och den förekommer som ni förstår i filmen "Mio min Mio".

Inspirerad

2009-11-29T21:39:00.000-08:00

Ibland känner jag bara "blaj". Att det jag håller på med är blaj, helt enkelt. Att läsa socionomutbildningen fast jag inte vill bli socionom, är det verkligen en bra grej? Bara för att jag är feg! När jag tänker på framtiden har jag något av följande yrken:

1. Barnboksförfattare/illustratör
2. Barnboksförfattare/illustratör
3. Barnboksförfattare/illustratör

Jag menar, jag är ju inte direkt varierad. Enkelriktad till tusen. Borde väl inte vara så svårt att bara köra på. Men det är svårt! Tänk om ingen vill ge mig några illustratörsjobb fast det finns illustratörer som tjänar storkovan på att teckna... streckgubbar? Vilket är helt okej, det finns en charm i det, men det känns som att less is more på illustrationsfronten tagit över helt! Teckningar ska vara kul! Det ska vara Sven Nordqvist, Härdin och Ilon! Det ska ju vara fantasifyllt och stimulerande att titta på barnboksillustrationer. Nu känns det ganska ofta som att tecknarna inspireras av de där epilepsiframkallande gratulationskorten där håret på karaktärerna består av tre vågiga streck på varsin sida av huvudet.

Okej, kom lite ur spår. Men hur som helst så vågar jag inte chansa, fast jag till och med har en tecknarutbildning. Jag hoppas att modet kommer snart, jag jobbar på det. Då kanske jag gör allt det där andra också. Vågar träffa lite folk, flyttar till England och kanske till och med raggar på krogen.

Hur som helst, nu är det hemtentamen. Jag tycker att sånt är roligt. Det firar vi med en gammal Lundagårdsserie från min gamla blogg eftersom jag fortfarande inte har en scanner:

(Texten i serien är inte så viktig, det är mest det visuella som är grejen)

Russel Brand

2009-11-23T17:25:00.000-08:00

Nu har jag impulsköpt min älsklingskomikers bok "My Booky Wook". Han är helt jävla galen, och sjukt intelligent. Och jävligt rolig. Kan man vara annat när man har borderline, är gammal heorinmissbrukare och sexmissbrukare? Vad har inte hänt i hans liv? Nuttier than squirrel poo.

Andra fantastiska brittiska komiker är Ricky Gervais och Billy Connolly.

Fina Kenta

2009-11-23T12:05:00.000-08:00

Tomas har gjort den här fina serien om att favvo-tishan kan man ha vid alla tillfällen! Och han inkluderade och Kenta Gustavsson, min "idol" från Mods-trilogin. Så jävla bra!

Klockrent

2009-11-20T15:16:00.000-08:00

Hittade detta klipp på Hanna Fridéns blogg. Det är ju exakt så det är.

Lina Neidestam

2009-11-20T14:52:00.000-08:00

Lina Neidestam är den balla tjejen som gör Zelda, som dom flesta säkert sett i tidningen Nemi. Personligen har jag alltid tyckt att Zelda skulle ha en egen tidning, helst en som kom varje dag. Och nu är det verklighet! Ja, inte att den kommer varje dag - men nu finns det ett Zeldaalbum att köpa på Linas hemsida! HÄÄÄÄÄÄÄÄR kan ni köpa den och kolla in alla hennes andra braiga grejer. Jag kan förresten säga att hon inte bara är duktig, hon är snäll och trevlig och väldans stilig också.

Sara Hansson

2009-11-20T14:45:00.000-08:00

Här är en av alla vrålcoola och viktiga serier som min vän Sara Hansson gör. Hon är så duktig att det inte går att mäta från den ena armen till den andra om man håller ut som en örn. Mer än det till och med!

Sara Hansson var det, kom ihåg var du hörde det sist!

Mina favoriter: Per Åhlin

2009-11-20T14:11:00.000-08:00

Per Åhlin är ju en hjälte för mig måste jag säga. Han är mannen bakom mästerverk som Dunderklumpen, Resan till Melonia och en hel hög med dom barnprogrammen man älskade som barn. Jag får fortfarande alltid rysningar av välbehag bara jag hör hans namn.

Uppsala Filmstudio säger såhär om guldklimpen Åhlin:
Han har kallats ”Den tecknade filmens egen Bergman”. Per Åhlin är för de svenska animatörerna vad Ingmar Bergman är för svensk spelfilm. Vi har sett hans bilder i filmer som Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton, Resan till Melonia, Hundhotellet och filmerna om den lille spjuvern Alfons Åberg (han regisserade filmerna). Per Åhlin började sin karriär som reklamtecknare och bokillustratör. Han var med och grundade Teater 23 i Malmö, där han arbetade både som regissör och scenograf. Redan under den svenska televisionens barndom, i början av 60-talet dök Åhlins animationer upp i rutan, då han illustrerade olika inslag i det populära tv-programmet Söndagsbilagan. Hans animationer kommenterade aktuella händelser. På den tiden jobbade han ensam. 1968 startade han animationsstudion PennFilm i ett gammalt sockerbruk i Hököpinge strax söder om Malmö. Tillsammans med tre andra animatörerna arbetade Åhlin med de 40000 bilder som sedermera skulle bli PI huvet på en gammal gubbe. Det var en tekniskt avancerad produktion där man för första gången i Sverige blandade spelfilm och animation. Samma teknik användes också i Dunderklumpen, men då med en personalstyrka på 20 personer. Under 90-talet har Per Åhlin bland annat arbetat med och planerat för den animerade vuxenfilmen Hoffmans ögon. Manus har han skrivit tillsammans med Hans Alfredsson och Claes Cederholm. Det har dock varit svårt att finansiera projektet. Animerad film år betydligt dyrare att framställa än vanlig spelfilm. Åhlin har för närvarande ett annat projekt på gång, han ska göra film av Det blåser på månen. Han har aldrig utbildat sig inom konst eller film utan är självlärd i allt han gör, men efter att ha arbetat i 40 år med tecknad film har den nu 71-årige Per Åhlin skapat en egen bildvärld.

Gladpiller

2009-11-19T07:26:00.000-08:00

Den här videon hittade jag på begåvade illustratören Annika Bäckströms blogg! Gud vad glad man blir när man ser den, den är helt fantastisk:

EepyBird's Sticky Note experiment from Eepybird on Vimeo.

Mina favoritillustratörer - Sven Nordqvist.

2009-10-26T19:08:00.000-07:00

Här är min absoluta favorit - Sven Nordqvist! Sven är illustratör och författare, mest känd genom sina böcker om Pettson och Findus, och som illustratör av böckerna om Mamma Mu. Han illustrerade också boken Guldflickan, efter att en cancersjuk flicka vid namn Hannele Norrström önskade att han kunde illustrera hennes bok. Läs mer om den fantastiske Sven Nordqvist här!
Självklart är alla illustrationer ©Sven Nordqvist.

Mina favoritillustratörer - John Bauer.

2009-10-26T18:55:00.000-07:00

John Bauer är en kultförklarad konstnär som bland annat länge illustrerade för Tomtar och troll, och han har också gjort väggmålningar som fresken Den helige Martin i Nyköping. Tyvärr dog han mycket ung. Läs mer om John Bauer här. Naturligtvis är illustrationerna ©John Bauer.

Mina favoritillustratörer - Tove Jansson.

2009-10-26T18:47:00.000-07:00

Tove Jansson är mest berömd för sina böcker om Mumintrollen, men hon är också en utmärkt illustratör och konstnär. Hon har illustrerat de flesta av sina egna böcker. Läs mer om Tove Jansson här! Självklart är illustrationerna ©Tove Jansson.

Mina favoritillustratörer - Emma Hamberg.

2009-10-26T18:33:00.000-07:00

Emma Hamberg är författare och illustratör, numera också matbloggare. Hon har bland annat skrivit och illustrerat boken Kärlek & 6, och hon hade under en lång period en serie i Vecko-Revyn kallad Singel i Stan. Emma Hamberg har också illustrerat för många andra tidningar, till exempel Kamratposten. Läs mer om Emma Hamberg här!

Självklart är alla illustrationer ©Emma Hamberg.

Mina favoritillustratörer - Ilon Wikland.

2009-10-26T18:13:00.000-07:00

Ilon Wikland är mest känd för att ha illustrerat ett flertal av Astrid Lindgrens böcker, bland andra Madicken-böckerna, Barnen i Bullerbyn, Lotta på Bråkmakargatan och Mio min Mio. Men hon har också illustrerat ett stort antal andra böcker och berättelser. Läs mer om Ilon Wikland här eller varför inte här? Självklart är alla illustrationer ©Ilon Wikland.

Mina favoritillustratörer - Hans Arnold.

2009-10-26T17:51:00.000-07:00

Hans Arnold är en illustratör och konstnär som allmänt är känd som en "skräcktecknare". Han har bland annat illustrerat böcker som Jag är en varulvsunge, Tomtar och troll och varit tecknare av Vecko-Revyns Veckans Chock Men han har också illustrerat "snälla" berättelser, såsom Allrakäraste syster. Se mer om Hans Arnold här.

Alla illustrationer är naturligtvis ©Hans Arnold.

Mina favoritillustratörer - Lena Anderson.

2009-10-26T17:24:00.000-07:00

Lena Anderson har bland annat skrivit och illustrerat böckerna om Linnea (Linnea i målarens trädgård, Linneas årsbok) och Maja (Majas alfabet, Majas lilla Gröna). Se mer om Lena Anderson här.

(Alla illustrationerna är självklart ©Lena Anderson).

Astrid Lindgren.

2009-10-26T16:08:00.001-07:00

Astrid, min Astrid. Det ska bli namnet på min förstfödda (även om det blir en pojke, för i framtiden spelar det ingen roll om man heter Astrid eller August). Sverigedemokraterna försöker göra Astrid till deras förkämpe, och menar att hon minsann skulle ha varit en anhängare av SD. Detta är förstås fel, fel fel som Brasse Brännström skulle säga. Astrid älskade barndomens magi och den svenska naturen. Det betyder inte att hon var en bakåtsträvare. Hur som helst är det ju ett smart drag av SD, då det ger dem sjuhelvetes mycket uppmärksamhet i media. Astrids dotter är också fly förbannad och säger att om Astrid hade levt hade hon kämpat vid barrikaderna för att motverka SD:s framfarter. Minibiografi: Astrid Lindgren.

Astrid Ericsson föddes 1907 i Vimmerby, Småland. Enligt egen utsago lekte hon så otroligt mycket under sin barndom "att det var ett under att vi inte lekte ihjäl oss". Hon blev tidigt intresserad av att skriva, och skrev redan som ung många sagor och berättelser. Astrid var också lite av en rebell i lilla Vimmerby och var bland annat den första att klippa håret kort. Hon blev gravid tidigt, redan som 19-åring men valde att inte gifta sig med fadern till barnet. Istället flyttade hon till Stockholm och började arbeta som stenograf. När hon så småningom började arbeta på Kungliga Automobil Klubben träffade hon kontorschefen Sture Lindgren. De gifte sig, och Astrid blev hemmafru. Astrid var dock långt från en "vanlig" hemmafru, och slängde sig mer än gärna i sandlådan och lekte med sina barn när de växte upp, och hade (minst) lika roligt som dem. Hon skrev fortfarande, och publicerade berättelser då och då i olika tidsskrifter. Under andra världskriget arbetade hon i hemlighet för underrättelsetjänsten. 1944 vann hon Rabén & Sjögrens flickbokstävling med berättelsen om Pippi Långstrump (hon blev, så småningom, förlagsredaktör och ansvarig för barnboksavdelningen på samma förlag). Hon fortsatte att skriva barnböcker, och hon skrev på ett för den tiden nytt vis, där pedagogiken fick ge vika för äventyr och underverk och berättelser om vänskap. De allra flesta har någon gång läst eller hört berättas om Bröderna Lejonhjärta, Saltkråkan, Rasmus på Luffen, Barnen i Bullerbyn och Ronja Rövardotter, för att nämna några. Astrid kämpade för barnens rättigheter, och var också mycket politiskt aktiv. Berättelsen Pomperipossa i Monismanien var en reaktion på socialdemokraternas skattehöjningar. Hon var emot kärnkraft och alla former av våld. Hon kallade Ingvar Carlsson för "fisig", då han på hennes 80-årsdag gav henne en djurskyddslag döpt efter henne (Lex Lindgren), men som sedan inte följdes. Astrid Lindgren har vunnit otaliga priser och utmärkelser (något som hon ofta skämtade om). Astrid avled 2002 i sin lägenhet i Vasastan, där hon bott ända sedan 1941, och efter sig lämnade hon ett kulturarv så stort att hennes originalmanuskript hamnade på UNESCO:s Världsminneslista 2005.

21 going on 75

2009-10-26T14:36:00.000-07:00

Jag har tröttnat på att försöka hävda mig genom att göra kryptiska statusuppdateringar på Facebook. Nej, jag anser att mina åsikter är så pass viktiga att de kräver en egen blogg, på bästa sändningstid. Om någon annan än jag kommer läsa den, återstår att se.

Jag är en usel ungdom, borde tilläggas. Om någon råkar läsa den här bloggen så ska ni veta att mina största intressen är barnfilm (från 60-, 70- och 80-talet), ljudböcker och att rita. Min dröm är att skriva och illustrera barnböcker. Men jag är ingen husmorstjej, det blir inga bilder på bullar och pajer. Om ni vill se sådant så rekommenderar jag Underbaraclara, som är fantastisk. Men förutom det så är jag precis som din farmor (eller din farfar). Jag gillar Antikrundan, Svensk Damtidning, små hundar, foton på kattungar i blomsterkorgar, Design: Simon och Tomas, Morden i Midsomer, Herman Lindqvist och så vidare.